Nu kan jag inte säga att jag vet precis hur Astrid känner. Men jag förstår dock en bråkdel av hur det känns. Innan mina bröst började växa som galningar ville jag alltid ha Astrids bröst. Tyckte de var hur fina och perfekta som helst - vilket jag fortfarande tycker. Hade dock ingen som helst aning om hur freakin' jobbigt det kan vara att vara "storbystad". Nu har jag D-kupa och tycker det är hur jobbigt som helst. Kan knappt hitta bikinis som passar och får aldrig på mig bustiers, camis eller korsetter. Handlar inte om att jag tar fel storlek - utan att mina bröst inte kommer i en 34, och att jag är alldeles för liten i midjan osv för att ha en större storlek. Och om jag skulle hitta något som passar, lyckas plagget aldrig hålla upp mina bröst.

 

Jag önskar att jag hade 75A eller liknande. Vill ha en "diskret" byst. Försökte även gå ner i vikt förut för att få mindre bröst, men det hjälpte inte ens lite.

-

Skulle jag göra bröstförminskning? Nej, det skulle jag inte. Kanske när jag är 60 och mina bröst dinglar nere vid mina fötter, men inte nu. Men jag förstår dock varför Astrid vill göra det. Och detta är verkligen inte för att hon inte ser bra ut med sina bröst - utan för att hon har blivit orättvist behandlad av bl.a lärare som sagt att hon klär sig "opassande" trots att Astrid har precis likadana kläder på sig som alla tjejer i skolan. Och det beror inte på att hon skulle klä sig "slampigt", utan just att hon har en större byst vilket gör att man kanske tänker på det mer eller så. Jag tycker att Astrid har en jättevecker kropp, men skulle dock stötta henne om hennes val skulle vara ett ingrepp.

 

Nu kommer jag låta som världens hycklare, men seriöst.. Var nöjda med era kroppar. ♥